Älskade Edith

Naturens storhet –
själens outgrundliga stigar –
kroppens kraft och bräcklighet –
livsmysteriet, längtan och innerlighet –
En stråke får violinens kropp och min suck att skälva.
Andetaget genom instrumentets rör skapar vågor upp på min inre klipphäll.
En strof från Ediths poesi rör vid min själs barndomsträd.

Symfoniorkestern har oändliga uttrycksmöjligheter liksom Södergrans ord.
Från makten i ett grässtrå till bara fötter i solsystemen, tillsammans med stråkar och blåsinstrument.

Symfoniorkestern spelar på själens strängar och får vår längtan att röra på sig. Jazziga gitarrer, dragspel, och en såg, tar ner de högtidliga strimmorna på jorden. Ediths ord också kunde beskriva kärleken till det enkla och det vardagliga.

Vi är i närvaron av Edith, Stinas läsning av orden, musikernas inlevelse, Annas sjungna kompositioner och alla andra väsen som funnit sin väg till konserten!

Edith Södergrans fylliga ord pekar mot framtiden. De är lika saftiga nu som då. Midsommardagen 1923 sa Edith farväl till den fysiska världen. Hennes bidrag till oss rör djupt, högt och rebelliskt. 100 år efter sin död fortsätter hon att inspirera konstnärer, musiker, dansare och skådespelare.

Länge leve poesins kraft!

Stina Ekblad har från flickben läst Edith och det samma har Anna Kruse. Sedan 2005 har hon tonsatt över 50 dikter.

Tillsammans uttrycker och delar de sin tacksamhet och kärlek till Edith Södergran. Det här programmet är en hyllning till henne.

”Jag har ett enda ord för allt och det är kärlek”